Kanske har det alltid varit skavsår

29 april, 2007 at 8:47 e m | In dåtid, poesi, självkritik, texter | Leave a Comment

Jag har tänkt rätt mycket på sista tiden. På saker som borde vara placerat längre bak i tankeprioritet. Som hur det kändes när jag krockade mina föräldrars bil som artonåring. Jag minns inte så mycket rädslan som vad fascinerande det var att tiden gick i slow motion. Jag tror inte det bara var en upplevelse – det var slow motion. Tid är knappast så enkelt som man tror.

Efter det övergick jag till att tänka på högstadiet och insåg att det varit tio år sedan dess. Började lite smått mentalt skriva på ett här-är-jag-tio-år-senare-tal men insåg att hela talets trovädighet stod och vägde på att en del människor som man hatade då fortfarande är fjorton år och dumma i huvudet. Och det kan säkert hända att det stämmer på nån utav dem, men på det stora hela har jag en viss orubblig tro på mänskligheten som säger att vi utvecklas och blir bättre och bättre. Och att vi antagligen bara mår bra av att lyckas släppa oförätter från högstadiet. Bara låta det försvinna ut i intet, ställa sig över allt och tänka att va fan, var det nånsin något jobbigt så är det glömt. Borta.

Jag jobbar på det. Och glömmer ibland. Att det skulle glömmas.

I.
om hon föll
eller blev någon annan
därom tvista
sätter sig gränsle över stolen
många mil ifrån
hemifrån

skulle leka i källaren ännu
bygga kojor under dyschan
laga soppa på vatten, luft och sand
kräva vita balettskor
förbanna en vuxenvärld
som om den vetat

expansion och allt som hon blev
om ett litet slag och en liten tid
mellan galonbyxor och förtvining
en halvmeter högre upp
och numera kräks hon
i hela världens papperskorgar

(Och ibland är det svårt och oinspirerande att vara vuxen också)

II.

Kanske har det alltid varit skavsår
ständig semester någon annanstans
när börjar dina vidder
och var
kan man söka bland rågfälten
dina egna stigar

alltings måttstock förlorade nyss
Bröt sig själv mitt itu
men kunde köpas på rea veckan därpå
och numera mäter hon livet
för att slippa veta mer än

trettioåtta graders middagsfeber
tågets avgång femton nollett
två koppar för mycket kaffe
tre decimeter ytterhud

How can it be bullshit to state a preference?

25 april, 2007 at 8:55 e m | In TV, film, jobb, musik, självkritik, video | Leave a Comment

Fyra saker jag tänkt på idag:

1. Man har ett rätt intressant jobb ändå:

”Du har väl hört!?” (Snabba andfådda steg i korridoren på väg mot mig)
”Va? Nä jag vet inte…”
”De har upptäckt en ny planet!”
”Mmm, jag läst det…”
”Ja men, ja men, GÖR nåt då!”

2. Det är för mycket hockey på TV, det borde vara handboll istället.

3. Det här är bra för mina cred-problem. Tror jag. Fast jag slappnar nog inte av och sätter på RIX FM istället, utan nickar bara igenkännande. Det är faktiskt inte bara jag…

4. Har inte jag ägt den filmen och var är den i så fall nu? (Det sägs att allt förr eller senare ska tas ifrån en. Jag var nog bara inte beredd på så förr. )

Komplimanger man minns

23 april, 2007 at 9:46 e m | In ord, skriva | Leave a Comment

En gång skrev en person i en mejlkonversation oss emellan:

Om jag inte visste bättre skulle jag tro utifrån hur du skriver att du är 1 å 90 lång och äter en häst till frukost.

Jag tycker det var fantastiskt vackert sagt.

Finn fem fel

19 april, 2007 at 9:07 e m | In bloggar, media, politik | Leave a Comment

Jag vet att det är en högerblogg , Jag vet att läsa sånt här inte är bra för min hälsa, ge mig bockhorn och djävulssvans. Men man läser ju som om det vore en bilkrock.

”Vapen räddar liv. Men precis som med allt annat som kan rädda människoliv – DDT, adulta stamceller, frihandel, dödsstraff och GMO – är vänstern dogmatiskt emot det. De bryr sig inte om att minska mänskligt lidande. De bryr sig endast om sin moraliska överhöghet och möjligheten att kunna se ner på vanliga människor och deras löjliga “rättighet” att försvara sig själva från en värld som är ond.”

För några år sedan skrev jag en uppsats om det här, om de ”goda” medborgarna som ansåg sig behöva skydda sig mot de ”onda” kriminella, bara goda medborgare är värda något och har rätt skäl till sitt agerande, låt oss kalla det moralisk överhöghet den som vågar.

(Och så much angående ”vapen vs en ond värld”-frågan. DDT  är  f.ö. ett bekämpningsmedel som absolut har sina nackdelar, dödstraff dödade människor sist jag kollade. Frihandel ska jag skriva något utredande om när andan faller på, resten kanske jag har mer åsikter än kunskap om vilket gör mig till en lika god kålsupare. Tyvärr. Men jag har också mage att inse det. )

Nån gång ska jag bli politiker eller hellre rädda världen. Det ska jag.

When we could be diving for pearls

19 april, 2007 at 5:36 e m | In Norrköping, idag, musik | Leave a Comment

April är småsår och sommarsår och skoskav så det blöder och majblomsrelaterade olyckor (att köra den där j-a nålen rätt in i tummen var en dum dum idé, blomman är dessutom blå vilket känns väldigt Kristdemokrat) och man går och liksom ursäktar sig själv:

-Ursäkta för att jag kommer för sent
-Ursäkta för min stora trut
-Ursäkta för att jag inte lyckas stå för en enda ståndpunkt
-Ursäkta för att jag käftar emot ändå
-Ursäkta för att jag frågar störda frågor
-Ursäkta för att jag ber om ursäkt
-Ursäkta för att jag lånar den här blandskivan som säkert är jättedålig, jag fick bara lust att höra Elvis Costellos version av ”shipbuilding” (…sa jag inte nyss till en bibliotekarie även om det var nära, precis som om bibliotekarier bryr sig det minsta om mina cred-problem)
-Ursäkta att jag inte skrivit något om Cabo V än, trots att aprilla-snö och fåra-gö har stått mig upp till fotknölarna i över en vecka. Jag återkommer i frågan.

pearls.jpgpearls.jpg

Ordningen återställd?

13 april, 2007 at 8:30 e m | In kulturgärning, musik, video | Leave a Comment

Jo, och så ville T hälsa till H också.

Sådär ja, då har jag blidkat min omvärld. Bra, då kan jag återgå till mitt introverta navelskådande igen. Tack tack.

I want you to love me like Yuko loved John

13 april, 2007 at 6:04 e m | In Norrköping, idag, kulturgärning, musik | Leave a Comment

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: MQ i Norrping säljer ologiska kläder men spelar fantastisk musik.

Just idag såg jag t-shirten med trycket: You wouldn’t believe what I had to do to get this t-shirt.

Låt mig gissa:

  1. Gå in i en MQ-affär
  2. Köpa den fula t-shirten

och jodå, det är så att jag tror på det.

Just när man står där och känner hur man börjar ilskna till av för många kvasifilosofiska klädesplagg börjar det spelas Shake up your soul i högtalarna.

Alltså MQ, jag förstår inte… Först slår ni mig på fingrarna, sen kysser nu mig ömt. Vårt förhållande kan inte fortsätta så här.

Santa Maria, Sal, Cabo Verde

7 april, 2007 at 5:54 e m | In idag | Leave a Comment

Jag har klarat mig utan Internet i en hel vecka. Saklart det ar fantastiskt. Saklart varlden ar sammanbunden i sma vackra nat och gor mig till en varldsmanniska, eller turist, eller utomjording eller bara patetisk. Det gar att valja.

 Ja, jag ska beratta mer om varlden utanfor internetcafet pa den dammiga huvudgatan, jag ska beskriva varlden har mitt i Atlanten fortare an nagon hinner saga postkoloniala strukturer. Just nu ska jag nog bara ut i solen igen, glomma att jag ser ut som en paskkrafta, kopa nagra portugisiska ol, doppa tan i havet som nyss slukade ett helt cyklop med tillhorande snorkel. Havet ger och tar. Sjalv ska jag tillbaka pa jobbet pa tisdag. Det lar vara kallt i Sverige. Fy 17.

She’s a twentieth century girl, babababam

1 april, 2007 at 10:18 f m | In idag, musik, video | 2 Comments

Nu sticker jag längre bort än vad jag nånsin varit.

Nej, nej inte London, videon nedan lämnar jag till min inre tonåring och alla andra som inte får följa med.

Visst fasen borde man ha hängt i London -93. Det känns ju lite trist att det aldrig hände. Dessutom ser det ut som Ricky Gervais dyker upp vid 1:55. Bara en sån grej.

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.