Yes, it’s stereotyped

Besatthet:

Kokt matvete, avocado, rödlök, blandad sallad, tomat, vinägrett, grönsaksbuljong, salt, peppar, vitlök, cream fraiche. Gegga ihop.

Fantastiskt gott och väldigt kreativt. Att komma på vad som ska geggas in nästa gång alltså. Jag ser det som ett utvecklingsprojekt.

Ångest 1:

“Och flytten går som smort eller?”

Ångest 2:

Fynd på hallmattan: “Det är nu 10 år sedan du gick ur klass 9C, bla bla det var ett tag sedan ni sågs bla bla Hur ser de ut? Har någon gift sig? Kanske någon gått och blivit kändis på äldre dar!?”

Jo men då så.

Min inställning de senaste tio åren har mest varit att jag är en bra människa trots min högstadietid. Alltså, nej, den var inte alls särskilt överjävlig, men det känns som om en stor del av den tiden gick ut på att förgöra varandra. Även jag min Brutus.

En skön konst är konsten att springa bort, ut, iväg. Få nog, öppna dörren och bara skita i det. Lite att den som inte fångas aldrig förlorar. Man vinner så mycket ibland på att släppa taget och låta det förflutna vara okommenterat.

Visst skulle jag kunna gå på en återträff, charma de flesta, cyniskt ignorera de andra. Jag skulle till och med kunna framstå som ytterst normal. Men frågan är om jag skulle ha särskilt roligt?

Jag skulle föda mitt ego men förlora min själ, och eftersom jag bra hellre pissar på det som håller mig tillbaka, är det rätt värdelöst att betala 400 spänn för att få göra det på plats i hopp om att någon ens bryr sig.

Och det är lite som att man gärna vill höra snacket på sin egen begravning men egentligen är glad att man slipper. Så jag kan tro att de pratar om mig när de hellre pratar om någon annan eller mest av allt koncentrerar sig på att inte tugga med öppen mun förattdetskullevarasåpinsamt.

Iakttagelse 1:

Det vrålas från idrottsparken, spelet är fotboll och det spelades tills nyss en match mellan IFK Norrköping och Sylvia. Det blev oavgjort. Durkslaget har tydligen förlorat sitt sprittillstånd so they can’t get drunk there.

Iakttagelse 2:

Majoriteten av dem som hittar till den här bloggen söker på Belle & Sebastian. Och då har jag skrivit ganska så lite om dem. Det smärtar mig att när människor med så fina intressen dyker in här så har jag inte mer att komma med. Hoppas att andra här i världen kan fylla ut det hålet på nåt sätt.

Min hålutfyllnad för i kväll blir att rekommendera lite The Divine Comedy för att ja, det bubblar lite lika, lite överlyckligt, obekymmersamt smart. Just de egenskaper jag förstås vill ha men inte kan uppnå.

(Jag letade egentligen efter låten där han i videon sitter i en kundvagn och ser minst lika galen ut. Men jag kanske också ha drömt att den ens finns på riktigt.)