Yes, it’s stereotyped

Plötsligt blir allt väldigt tydligt. Det var popmusiken som gjorde mig snäll. Hade jag istället valt att lyssna på rap eller country hade jag givetvis börjat knarka. Oh how I love en del forskning. Min värld blir så enkel så enkel. Jag förstår mig själv lite mer.
———————————-

Kan ingen en gång för alla berätta för amerikanerna i reklamen för Merci-chokladen att det för helskotta inte uttalas ”Möööörcy”? Alla dessa år med kladdiga kramande människor genom softat kamerafilter och inte en enda liten sketen fransman har opponerat sig? Skandal.

———————————-

Nu har jag varit på jobbintervju på tre stora mediahus lokaliserade i Stockholm, men bara en för varje år: Sveriges radio 2005, Aftonbladet 2006, Sveriges television 2007.

Det är en skum trend det här. Kommer den fortsätta med typ Expressen eller TV4 (skvätter vigvatten på mig) nästa år eller kommer jag innan dess ha nått mitt Stockholmska genombrott? Jag vet inte jag vet inte. Men liksom nån gång. Kanske. Framtiden är oviss på ett ganska gulligt om än lite tafatt sätt.

————————————

Jag kan tydligen hela texten till Spice girls Wannabe. Jag kan omöjligt varit en cool katt hela min tonår. Chockerande och inget jag helst erkänner offentligt. Berätta det inte för nån.