Here’s the story from A to Z « Yes, it’s stereotyped

Here’s the story from A to Z

12 november, 2007 at 8:41 e m | In TV, dåtid, forskning, jobb, kulturgärning, media, musik, texter | 4 Comments

Plötsligt blir allt väldigt tydligt. Det var popmusiken som gjorde mig snäll. Hade jag istället valt att lyssna på rap eller country hade jag givetvis börjat knarka. Oh how I love en del forskning. Min värld blir så enkel så enkel. Jag förstår mig själv lite mer.
———————————-

Kan ingen en gång för alla berätta för amerikanerna i reklamen för Merci-chokladen att det för helskotta inte uttalas “Möööörcy“? Alla dessa år med kladdiga kramande människor genom softat kamerafilter och inte en enda liten sketen fransman har opponerat sig? Skandal.

———————————-

Nu har jag varit på jobbintervju på tre stora mediahus lokaliserade i Stockholm, men bara en för varje år: Sveriges radio 2005, Aftonbladet 2006, Sveriges television 2007.

Det är en skum trend det här. Kommer den fortsätta med typ Expressen eller TV4 (skvätter vigvatten på mig) nästa år eller kommer jag innan dess ha nått mitt Stockholmska genombrott? Jag vet inte jag vet inte. Men liksom nån gång. Kanske. Framtiden är oviss på ett ganska gulligt om än lite tafatt sätt.

————————————

Jag kan tydligen hela texten till Spice girls Wannabe. Jag kan omöjligt varit en cool katt hela min tonår. Chockerande och inget jag helst erkänner offentligt. Berätta det inte för nån.

4 kommentarer »

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Man kan undra vilka som ligger bakom denna så kallade forskning. Dom gamla vanliga gamarna antar jag som i sin garderob har vita toppiga mössor.

Kommentar av noctivagus — 13 november, 2007 #

Svara
1. Och jag som trodde att countrymusik fick en att börja bära en cowboyhatt stor som ett dasslock, Texas-snöre, boots samt skinnväst samt börja med linedance. Fast när man tänker på det såhär så kanske det är likvärdigt med att börja knarka. Vad vet jag?

2. Att försöka övertala en amerikansk medborgare om någonting är inte det lättaste (tro mig, jag är släkt med två riktiga urjänkare). Då är det nog mer enkelt att börja knarka…

3. Framtiden böjer sitt huvud som en blyg konfirmand; tafatt och lite osäkert. Fast å andra sidan tar nog storstadens moguler sitt förstånd tillfånga och anställer dig.

4. Om du inte var en kool katt i tonåren så tar du igen det nu. Fast vem var kool i sina tonår?

Smått fantastiska texter du prånglar ut.

/A

Kommentar av Elfwingson — 27 november, 2007 #

Svara
Att alla faktiskt verkar ha varit lika stora losers i sin tonår är verkligen en fin och förmodligen sann tanke. Konstigt att vi inte är mer förlåtande mot varandra i vuxen ålder just därför.

Men just det, jag är inte en lika stor loser längre och finner just därför nöje i att håna de som fortfarande är. Jag är en mycket otäck hycklerska.

Tack.

Kommentar av Johanna — 28 november, 2007 #

Svara
Det gör ingenting. Du är omtyckt ändå.

Kommentar av Elfwingson — 29 december, 2007 #

Svara