Yes, it’s stereotyped

Jag uppfann nyligen ett nytt ord. Ett ord för en hajp/hype jag inte gillar, dvs en bajs-hajp. Det heter numera ”bajp” i min värld. Bajp bajp. Är det inte fint så säg?

Egentligen skulle jag vilja kalla mycket av det som rör sig på nätet för bajp men jag är rädd för att mycket handlar om att jag inte fattar också. Det finns en miljard bloggtjänster och diggtjänser och dela innehåll-tjänster och UGC-strategier och mediaförmedlartjosan. Jag fick just en jäkla huvudvärk.

På tal om ja, jobb så sket det sig med Stockholm, hear ya. Det blev inte min tur att äntra huvudstaden under pompa och ståt och nu är det dags för den stora jobbångesten ännu en gång, den som jag så väl skyfflat under sängen i nära ett år. Man blir så fånigt ”vem är jag förutom mitt jobb” och kommer så förhastat fram till ”inte så mycket”.

Så, eftersom jag så väl vet att jag faktiskt kommer att hamna i konstiga tankemöster inom en snar framtid, måste jag snabbt som attan förhindra det. Detta är förstås bara ett försök:

Jag är inte mitt jobb, jag är – talangfull, påhittig, lojal, ihärdig, välanpassad, strukturerad med god förmåga att underhålla mig själv och min omvärld. Jag behöver inte snurra med världen, jag kan kräva att den snurrar efter mig eller helt enkelt skita i vilket.

Och jag kan gå med på att se andra lyckas för att jag vet vad jag har och vad jag kan och kommer därför lyckas på mitt alldeles egna sätt när som helst. Till dess ska jag bara försöka må bra, andas tillräckligt med luft, inte lyssna för mycket på vad andra tycker och inte ta allt för sant.

(Och vem f-n vill lyckas när man kan sitta lite vid sidan av, fnissa åt alltings absurditet, fantastiskhet och dagdrömma om bättre tider. Jag kan tänka mig att det också är ett sätt att [över]leva.)

(Bör repteras tills jag är någon eller tror att jag är det. Vilket givetvis är samma sak.)