Yes, it’s stereotyped

Förhindrade just mig själv att springa ut i nyårsnatten i något som närmast kan liknas vid ett nattlinne. Se där, lite självrespekt har tjejen allt kvar…

Ska man säga något om nyåret? Annars än att en ny dag är en ny dag är en ny dag. Med de begränsningar och möjligheter det innebär. Alltid.

För nästan exakt ett år sedan lovade jag att:

• Ta tag i saker
• Skaffa ett jobb
• Skriva
• Lära mig mer om politik och världen
• Våga mera
• Resa utomlands
• Starta blogg

Resultat: inte tror jag att jag egentligen har tagit tag i saker men i och med heltidsjobb blev jag illa tvungen att ändå försöka. Och så flyttade jag också. Bara en sån grej.

Jo, jag skaffade ett jobb. Nu har jag återigen inget. Men, men vilken vuxenresa ändå med nästan ett års jobb, åttatillfem, ansvar och beröm. Nu väntar jag på fler utmaningar kommande år. Komsi komsi.

Jag har skrivit. Fast mest för jobbet och ganska ofta var det rent tråkskrivande. Men allt är övning. ”Jag är övertygad om att du har en inre roman” sa min mor utan att jag nu orkar veckla in mig i sammanhanget. Det var fint sagt.

Kunskap gör en stor och stark och jag har absolut lärt mig saker. Däremot blir jag alltmer oförstående inför politik. Jag blir mest bara arg. På allt. Så politik var ett illa valt ämne. Jag får komma på nåt bättre.

Ja, jag har vågat mer.  Jag var en vecka mitt ute i Atlanten, varken mer eller mindre. Ja, jag startade en blogg och detta är den. Nästa år ska jag faktiskt skriva i den också. Och kanske berätta adressen för fler.

Övriga löften får jag återkomma med. Alla goda idéer hör drunkna nätter till och där är jag inte. Än.

Gott nytt år!