Yes, it’s stereotyped

Ibland får jag en slags brännande känsla på ovansidan av mitt högra knä.

Detta inträffar alltid när jag får en riktigt god idé eller en sådan där bra tanke som man ogärna lämnar åt sitt öde utan hellre suger lite extra på. (Nu vet inte jag hur andra funkar men för mig kommer de liksom flygande och man bara ”wow” om det är något extraordinärt och så försöker man med näbbar och och klor att hålla dem kvar.)

Det har tagit mig 26 år att inse ett sådan samband. För jag tror egentligen inte på psykosomatiska teorier. Jag är ju liksom inte min kropp, jag råkade bara hamna här. Punkt.

Men när det bränner till så där är det skönt och pirrande och underbart. Jag gillar mig själv just då. (Det är lite som knark på nåt vänster. Fast det är höger. Knä.)

Sen går det över såklart och man kopplas tillbaka till nån slags verklighet och man tänker ”fan inte igen” och inte är det ofta ens idéer var så förbannat goda när allt kommer omkring.

Men ändå, mitt högra knä och jag liksom. En dag ska vi visa dem vad vi går för.