Yes, it’s stereotyped

Ord jag avskyr: Smaskig. Med kusinen smaska. Det låter inte gott någonstans, det låter jätteotäckt. Som en stor mun med mycket saliv.

Jag gillar inte stora munnar, jag gillar inte saliv.

Om jag nån gång blir en stor eller snarare produktiv författare komer ordet smaskig inte finnas med någonstans förutom att illustrera en mycket obehaglig person. Det är så jag kan sortera människor: använder de ordet smaskig är de ingenting för mig. Saliv värda.

Människor jag avskyr: De som säger ”men jag vet ju hur det är, jag ser det ju varje dag” och på fullt allvar likställer det med en vetenskaplig metod.

Det är samma människor som vrålar uttryck som  ”pk-maffian” så fort någon hostar något om att visst vore det trevligt om alla tyckte om varandra/det fanns rättvisa i världen/alla hade rätt till samma möjligheter.

Det är fullständigt obegripligt hur det ens kan vara ett argument mot något alls att säga ”var inte så pk”. Det är jättestört hur det hos vissa kan vara en merit att ”våga säga sånt som ingen annan vågar” och därpå vräka ur sig något som alla säkert vågar men helt enkelt valt att inte tro på eller faktiskt råkar veta bättre om.

Det är inte alls modigt att vara ”icke-pk”, det är snarare att skynda sig att sparka på dem som redan ligger så ingen hinner börja sparka på dig.

Säkert säger dessa människor ”smaskigt” också.