Ja, varför? Det är så oerhört mycket man inte vet. Men just Sheryl Crow är det ju inga större fel på. Inte för att jag hört sådär vansinnigt mycket (men Bondtemat ”Tomorrow Nerver Dies” är ju en kioskvältare). Nåväl, det är mycket man inte vet elelr förstår sig på. Rent absurda saker (nynazism) till det rent galna (nynazism och knark).
Förresten, keep up the good spirit med dina smått fantastiska texter.
Nja, jag tycker att mycket som SH har gjort är rätt menlöst, men jag har väl inte henne som nåt större hatobjekt. Däremot var jag en gång hemma hos en tjej vars största idol faktiskt var SH och hade en miljar skivor med henne. Jag satte mig lite i halsen där och då. Inte så att alla nödvändigt måste hålla med om att man definierar sig själv via sin skivsamling etc. (Det gör man), men ändå… Det är bara så… ovärdigt.
OK, en fråga: vad var det som är så ovärdigt? Var det att definiera sig själv genom sin skivsamling eller var det att ha en miljard Sheryl Crow-plattor?
För jag vill mena att det nog inte är det minsta ovärdigt att försöka definiera sig själv genom sin skivsamling (eller åtminstone valda delar av sin tonår och/eller vuxenhet).
Nej, definiera sig via sin skivsamling vet jag att man gör. Jag har väl inte så mycket åsikter om just det, man bara gör det. Om alternativet till att inte definieras av de prylar man valt är antingen att andra definierar en eller att ”man är vad man säger att man är” men det är det ju ingen som tror på. Det gör inköpsalternativet till ett rätt ok alternativ ändå. Man har trots allt valt det själv. Man kan trots allt bli den man vill. På sätt och vis.
Å andra sidan så är det väl även så att man kan definiera sig själv genom adnra inköp än skivor. (Just KÖPdetaljen där känns ju lite skitnödigt eftersom att jag inte har KÖPT en skiva sedan oktober 2007). Ah, intressant där. ”man är vad man säger att man är” och det vill jag i och för sig påstå är både rätt och fel. Säger jag att jag är ”en nöjd och pratglad jävel” till någon så är det ju ingen lögn. Däremot är det väl förmodligen en sanning med modifikation. Man är väl inte en ”pratglad jävel” jämt? På DET sättet är man ju som man säger att man är. Just för tillfället.
Sedan är det ju en fantastisk detalj att man kan bli den man vill. Om det sedan är en ”pratglad jävel som är alldeles för glad i kaffe” eller ”en, stundtals, morgonsur herre i sina bästa år” så är det ju så det är.
Nu vet jag inte vart det här tog vägen men det gör inte så mycket.
Nåväl, jag hoppas att fröken Johanna framlever sina glada dagar i Norrköpingskt vårsolssken och att allting annat vore otänkbart.
Gud, vad mycket det blev såg jag nu. Text alltså. förmodligen gick jag vilse i mitt eget resonemang, hittade aldrig ut igen men lyckades krångla mig ur med en trevlig avslutningsfras.
Ja, varför? Det är så oerhört mycket man inte vet. Men just Sheryl Crow är det ju inga större fel på. Inte för att jag hört sådär vansinnigt mycket (men Bondtemat ”Tomorrow Nerver Dies” är ju en kioskvältare). Nåväl, det är mycket man inte vet elelr förstår sig på. Rent absurda saker (nynazism) till det rent galna (nynazism och knark).
Förresten, keep up the good spirit med dina smått fantastiska texter.
/A
Kommentar av Elfwingson — 23 april, 2009 #
Nja, jag tycker att mycket som SH har gjort är rätt menlöst, men jag har väl inte henne som nåt större hatobjekt. Däremot var jag en gång hemma hos en tjej vars största idol faktiskt var SH och hade en miljar skivor med henne. Jag satte mig lite i halsen där och då. Inte så att alla nödvändigt måste hålla med om att man definierar sig själv via sin skivsamling etc. (Det gör man), men ändå… Det är bara så… ovärdigt.
Tack!
Kommentar av Johanna — 24 april, 2009 #
OK, en fråga: vad var det som är så ovärdigt? Var det att definiera sig själv genom sin skivsamling eller var det att ha en miljard Sheryl Crow-plattor?
För jag vill mena att det nog inte är det minsta ovärdigt att försöka definiera sig själv genom sin skivsamling (eller åtminstone valda delar av sin tonår och/eller vuxenhet).
/A
Kommentar av Elfwingson — 26 april, 2009 #
Nej, definiera sig via sin skivsamling vet jag att man gör. Jag har väl inte så mycket åsikter om just det, man bara gör det. Om alternativet till att inte definieras av de prylar man valt är antingen att andra definierar en eller att ”man är vad man säger att man är” men det är det ju ingen som tror på. Det gör inköpsalternativet till ett rätt ok alternativ ändå. Man har trots allt valt det själv. Man kan trots allt bli den man vill. På sätt och vis.
Kommentar av Johanna — 27 april, 2009 #
Å andra sidan så är det väl även så att man kan definiera sig själv genom adnra inköp än skivor. (Just KÖPdetaljen där känns ju lite skitnödigt eftersom att jag inte har KÖPT en skiva sedan oktober 2007). Ah, intressant där. ”man är vad man säger att man är” och det vill jag i och för sig påstå är både rätt och fel. Säger jag att jag är ”en nöjd och pratglad jävel” till någon så är det ju ingen lögn. Däremot är det väl förmodligen en sanning med modifikation. Man är väl inte en ”pratglad jävel” jämt? På DET sättet är man ju som man säger att man är. Just för tillfället.
Sedan är det ju en fantastisk detalj att man kan bli den man vill. Om det sedan är en ”pratglad jävel som är alldeles för glad i kaffe” eller ”en, stundtals, morgonsur herre i sina bästa år” så är det ju så det är.
Nu vet jag inte vart det här tog vägen men det gör inte så mycket.
Nåväl, jag hoppas att fröken Johanna framlever sina glada dagar i Norrköpingskt vårsolssken och att allting annat vore otänkbart.
/A
Kommentar av Elfwingson — 29 april, 2009 #
Gud, vad mycket det blev såg jag nu. Text alltså. förmodligen gick jag vilse i mitt eget resonemang, hittade aldrig ut igen men lyckades krångla mig ur med en trevlig avslutningsfras.
/A
Kommentar av Elfwingson — 29 april, 2009 #